Allting är lättare när man rullar in i parkeringshuset i ”shades”. På vägen har man kommit på sig själv med att vissla små trudelutter och att man vinkar förbi stressade människor vid övergångstället på väg till saltgruvan, själv har jag solglasögon och mår sådär fantastiskt bra som bara en kille i solglasögon kan.

Ett leende som är svårt att torka bort. I dag skall jag ta tag i gamla surdegar med enorm frenesi, kanske klistra kvitton på A4?

Ropen skalla, solglasögon till alla…